Vad är det bästa med att vandra? Varför älskar du att vandra i Alperna? Jag har ofta fått frågor om min passion för vandring. Varför är jag en sådan vandringsnörd? Den frågan ställer jag mig själv då och då. Och vad är egentligen en vandringsnörd? Låt mig ge ett exempel:
Vandringsnörden får inte nog
För några år sedan var vi i Alperna i nästan 5 månader. Från augusti till december. 8 vandringsgrupper togs emot och guidades till mina smultronställen. Däremellan distansarbete och egen vandring. En dag i november med en sisådär 70 vandringar i benen, står jag i dörren till alphyttan, ivrig på att komma ut och upp. ”Du skrapar med foten som en häst som vill ut i hagen”, sa min kära sambo. Nu är jag ingen häst, men kanske kan känslan vara jämförbar: den sprittande glädjen inför att komma ut på betet/vandringen, frihetslängtan och upptäckarlusten. Ungefär så kan jag beskriva min vandringspassion. Jag får inte nog. Vill bara gå och gå och gå. Och i samma ögonblick jag sätter på mig mina kängor händer det något i mig. Ett pirr, en lyckokänsla, en nyfikenhet.
Den ryska dockan
Men det finns mer. Kanske är det som en rysk docka? Eller en lök? När man tar av ett lager finns det ett till, och ett till och ännu ett. Om det yttersta är att röra sig, så kan nästa vara de vackra vyerna, det tredje friheten, det fjärde upptäckarglädjen, det femte närvaron och allra längst in hittar jag nog livet i sig. Att vandra är för mig att leva. Att inte stelna. Att vara på väg även bildligt talat. Denna innersta docka har jag ärvt av min mor, som älskade att vandra av lika många skäl som jag. Delvis de samma, delvis andra.

Hennes vandringar genom Europa är min inspiration, kanske ännu mer nu när hon inte finns längre. Tänk att gå hem till sin by i södra Tyskland från Göteborg som en 50 års present till sig själv! Eller att som 90 åring bli lycklig och tårögd över att komma ut i skogen och kunna gå ett par hundra meter.

Jag vet att hon är med mig på mina kommande vandringar från sin himmel. Och känner en stark glädje över att det snart är dags igen att bege sig mot Alperna. Fötterna, hjärtat och sinnet längtar!